Är det bättre med kvantitet eller kvalitet av vänner på Facebook? Version 1

Innehåll:

1. Inledning
2. Hur många följer mig på Facebook?
3. Har jag för många vänner?
4. Nå ut
5. Hur många aktiva relationer klarar man av att hantera?
6. Kärnan av sociala medier
7. Slutsats
8. Källförteckning

Inledning

Behöver jag många vänner för att jag ska känna mig bekräftad eller behöver jag bara ett fåtal som faktiskt är intresserad av vad jag gör och på så sätt faktiskt få ett utbyte.
Folk kan veta allt om mig via Facebook. Jättebra de får ut massor av mig men om de inte berättar det för mig får ju jag ingen behållning av det. Dessutom behöver de ju inte höra av sig till mig och fråga vad jag gör, hur jag mår. Nu sitter jag där i min ensamhet med en laptop i knät. Riktigt så illa är det inte, jag träffar folk IRL (in real life) också.
Samtidigt bidrar jag kanske till att de andra känner delaktighet och på så sätt bidrar till ett trevligare klimat i samhället. De kanske inte känner sig ensamma när de får ta del av vad jag gör.
I takt med Internets utveckling har jag och många med mig flyttat min kommunikation till nätet. Från att ha ringt folk via hemtelefonerna och mobiltelefonens intåg med sms frågar jag om någon vill träffa mig via Facebook. Internet erbjuder en mängd olika sätt att kommunicera som kan vara riktigt användbara beroende på vad man vill ha ut av det. Under min utbildning, Digitala Media på Högskolan Väst i Trollhättan blir jag dessutom mer och mer medveten om vad som rör sig i Internets utveckling vilket har börjat få mig att ifrågasätta mitt eget användande. Jag känner att jag mer och mer vill ta avstånd från Internet då jag inser att jag inte kan hålla uppe utvecklingstakten som den har. Det finns alldeles för många valmöjligheter och intressanta ämnen som dyker upp att jag nästan drunknar i all information. Bara till den här uppgiften med essän dök det upp mängder av uppslag som jag ville följa upp. Istället för att leta relevant information om ett givet ämne glider jag hela tiden bort på andra vägar. Men allt hänger ju ihop, man länkas hit och dit. Vilsenheten i valmöjligheterna är orsaken till min utsvävande inledning. Ska jag fokusera på en sak och göra det bra eller ska jag slänga ut krokarna på alla möjliga ställen, ska jag ha få vänner på Facebook som jag faktiskt kommer att hinna ha kontakt med eller ska jag ha många för att inte missa att hänga med eller att nå ut. Och behöver det ena utesluta det andra?


Hur många följer mig på Facebook?

På umealive.se’s blogg som består av tankar och diskussioner om sociala medier av ett gäng forskare och studenter på Umeå Universitet läste jag ett inlägg av Mikael Hansson (2009, blogginlägg) om en präst i Anglikanska kyrkan på Nya Zealand vid namn Mark Brown som har 1720 vänner på Facebook. Han har ett stort intresse för nya medier och hur det påverkar samhälle och kyrkan och har bland annat startat sin kyrkas katedral onlinespelet Second Life. Då han har många följeslagare på Facebook och Twitter började han att fundera på om hur många som egentligen tar del av hans meddelanden. Så prästen Mark beslutade sig för att göra ett litet ovetenskapligt test som gick ut på att hans vänner på Facebook och Twitter skulle klicka på en länk i hans statusmeddelande som statistiskt skulle visa hur många som faktiskt läste och klickade på länken. På Twitter var det 1,8% och på Facebook 5% som aktivt tryckte på länken. Med de här siffrorna undrar då Mikael om kvalitet är bättre en kvantitet? Skulle han ha fler intresserade anhängare om han bara hade 50 personer som följde honom som han kunde ha en mer direkt personlig kontakt med?


Har jag för många vänner?

Det här har fått mig att börja fundera på om jag med mina ca.360 vänner på Facebook försämrar den där personliga kontakten med några få bara för att jag försöker hålla kontakten med fler. Gör min tid som jag lägger på att vara alla mina vänner till lags att jag inte hinner fördjupa min vänskap med bara några få? Nu är det ju långt ifrån alla 360 som jag försöker hålla kontakten med men jag borde kanske fokusera på ett hanterbart mindre antal vänner? Intressant, så här jag inte tänkt förut. Men det höga antalet vänner behöver ju inte utesluta det andra om jag nu kan fokusera för min egen del och göra ett bättre och genomtänkt urval av vänner som jag håller kontinuerlig kontakt med och använder de andra som en mer avancerad telefonbok där jag kan hitta information när jag behöver den. Alla kontakter har nog gjort mig blind.


Nå ut

Så om jag nu ska vårda ett urval av mina vänner på Facebook istället för att försöka dela med mig av mig själv till alla i förhoppningen av ömsesidig vänskap kan det vara bra att titta på hur en social media strateg ger för råd till företag som vill nå ut. För på något sätt har jag tänkt tanken att många kontakter kan vara bra för mina framtida jobb. Så lika mycket som jag vill ha bra privata relationer vill jag ju ha bra relationer med framtida samarbetspartners, arbetsgivare etc.
På umealive.se hittade jag en artikel som tog upp just detta. ”Innehållet i konversationen är viktigast i sociala medier, det är inte med tekniken som vi slår världen med häpnad”, citat av Stefan Hyttfors, marknadsförare och social media strateg på Wenderfalck PR, under ett besök hos B.I.C factory i Umeå i artikeln sociala medier bygger ditt varumärke (Hjulfors Berg 2009, webbartikel). Stefan berättar hur mycket de sociala nätverken växer och att det enligt PTS Post och telestyrelsen är en tredjedel av alla svenskar mellan 16 och 84 är med i något sådant nätverk och hela 84% mellan 16-30. Detta gör att många företagare lockas av att göra sin marknadsföring genom dem. Men det funkar tyvärr inte längre med megafonbudskap där man försöker nå till massan utan det är de personliga kundrelationerna som har genomslagskraft (Hjulfors Berg 2009, webbartikel). Sven-Åke Boström (2009, om bloggen) säger att man måste se till mottagarens villkor. Olika mottagare kräver olika tillvägagångssätt och för att verkligen förstå att de har förstått vad man menar är höra det mun till mun.


Hur många aktiva relationer klarar man av att hantera?

Sven-Åke skrev en intressant kommentar på Mikael Hanssons blogginlägg som jag var tvungen att följa upp. Att man likt jägar/samlarkulturernas sociala moduler bara har kapacitet att följa 50 individer aktivt. I ett eget inlägg på sin egen blogg berättar Sven-Åke mer ingående om sociala medier under 200 000 år där han drar paralleller med Lasse Bergs bok Gryning över Kalahari. Sven-Åke frågar sig om vi blir mer sociala av sociala medier? Är den ständiga tillgängligheten en välsignelse eller förbanelse? Han fortsätter med att berätta att vi psykosocialt har kapacitet att klara av upp mot ett 100-tal relationer på Facebook (Boström 2009, blogginlägg). Här hade jag tänkt mig hitta en vetenskaplig artikel som stödjer det påståendet. Det har jag inte gjort än men fortsätter att leta.
Dock tolkar jag det som att Sven-Åke har någon slags tanke med att Facebook fyller ett annat behov. Där vi känner oss delaktiga bara av att vara med i vetskapen av att det finns andra där ute.


Kärnan av sociala medier

Han beskriver det så som nomader känner tillhörighet genom att höra varandras röster i större uträckning än konversationerna själva tillbringar Sven-Åkes mamma en del tid i matbutiken för att småprata med gamla och nya vänner i första hand än att handla. På det sättet fyller Facebook stora sociala behov där man kan känna tillhörighet bara genom att vara delaktig och inte för konversationerna i sig (Boström 2009, blogginlägg).
Med Facebook kan jag bo var som helst medan mina vänner och släktingar på andra orter kan följa mitt liv så som jag kan följa deras om vi vill.


Slutsats

Min egna personliga slutsats är att jag måste börja omvärdera vilka kontakter som jag måste prioritera. Den här insikten gäller inte bara personer utan också de medier som jag själv är aktiv i. Samtidigt som jag mer medvetet väljer vilka jag ska följa för att göra mitt liv enklare kan jag fortfarande låta andra ta del av mitt. Det kan kännas hårt att jag nu medvetet sållar bort människor vars information inte är relevant för mig men lika aktivt som jag försöker fördjupa mig i ett mindre antal relationer kan de som är intresserade av mig likadant med mig. Så som man selektivt har sorterat vilka man vill vara närmare vänner med innan Internet och Facebooks tid.


Källförteckning

Hansson, Mikael (2009-05-22). När bruset på nätet blir för stort. [Elektronisk] blogg.umealive.se Tillgänglig: <http://blogg.umealive.se/blog/2009/05/22/nar-bruset-pa-natet-blir-for-stort/> [2010-01-03]

Hjulfors Berg, Ingela (2009-05-14). Sociala medier bygger ditt varumärke. [Elektronisk] umealive.se Tillgänglig: <http://www.umealive.se/default.aspx?id=5862> [2010-01-03]

Boström, Sven-Åke (2009). Om Djupliden. [Elektronisk] djupliden.se Tillgänglig: <http://djupliden.se/wordpress/about/> [2010-01-03]

Boström, Sven-Åke (2009-05-16). Sociala medier i 200 000 år. [Elektronisk] djupliden.se Tillgänglig: <http://djupliden.se/wordpress/2009/05/09/16/> [2010-01-03]